Blogginlägg C: Om fakta och fiktion i journalistiken
När övergår journalistik till att vara fiktion? Det finns tillfällen då journalister "känner sig tvingade" att välja alternativa uttrycksmedel eller medier för att beskriva en händelse. Ofta handlar det då om att publicera journalistiskt material i bokform, till exempel skönlitteratur med dokumentära inslag. Fiktion används ibland i stället för fakta för att beskriva en händelse mer ingående, bildligt och dramaturgiskt. Finns det skäl att ställa andra krav på beskrivningen i en roman än i en tidningsartikel? Är det okej att låta fantasin ta över vissa delar och ”förvanska”, ”förändra”, ”frisera” eller ”späda på” sanningen?
I Sverige finns flera - nutida och historiska - exempel på journalister (och författare) som arbetar på detta sätt. Jan Guillou är en. Barbro Alving - Bang - var en annan. Läs Stig Hanséns artikel om Bang i Helsingborgs Dagblad , där han skriver att hennes texter "... pratar med en, vill att man ska lyssna". Hon var en enastående skildare av människor och miljöer, men hur mycket var fakta - hur mycket var fiktion?
Truman Capotes bok ”Med kallt blod” (In Cold Blood) som beskriver två mördares väg mot galgen (publicerades 1965) anses vara ett av de bästa exemplen på ”New Journalism”, den nya journalistiken. Författaren George Orwell tog också till sig det nya sättet att skildra verkligheten under sina reportage från Spanien under det spanska inbördeskriget i slutet av 30-talet. I debatten hävdas att den nya journalistiken uppstod på 1970-talet, men den sträcker sig längre tillbaka i tiden som framgår av nyss nämnda exempel. Ett tydligt svenskt exempel finns i debatten kring Liza Marklunds bok ”Gömda”. Diskussionerna koncentrerades kring frågan: Vad är sanning? Får en skribent sätta vilka sanningsgränser som helst? Hur många detaljer får ändras utan att trovärdigheten går förlorad? Kan vi kalla detta för journalistik?
På publicistklubbens webbplats kan du ta del av en debatt om Gömda-frågan: http://www.publicistklubben.se/2009/01/20/referat-fran-gomda-debatten/
Det finns fler samlade länkar till åsikter, fakta och tankar om Gömdadebatten:
http://samesamebutdifferent.se/2009/01/21/osamlade-tankar-i-sparen-efter-gomda-debatten/ochhttp://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=55
Även Anders Sundelins essä i DN tar upp New Jouranlism– och ifrågasätter om den är så ny: http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=690909
Jan Gradvall har skrivit i Sydsvenskan om New Journalism: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article135886/Jan-Gradvall-om-New-journalism.html
Trettio år efter "New Journalism" kom "The new new journalism": http://www.newnewjournalism.com/
Svenska Akademiens ständige sekreterare, författaren och historieprofessorn Peter Englund, har bloggat på temat: http://peterenglund.wordpress.com/2009/01/28/fakta-och-fiktion/
Göran Rosenberg är författare till "Tankar om journalistik" som ingår i kurslitteraturen. Ett utdrag ur bokpresentationen: följer här:
Journalistik är viljan, lusten - ja naturligtvis också en förmågan - att beskriva. Att iaktta och notera. Att notera och berätta. Att berätta utan att fabla. Att konstfullt och medvetet balansera på den avgörande gränsen mellan fakta och fiktion. Journalistik strävar efter sanningsenlighet - men också efter berättelse. Verkligheten är ingen berättelse, det är journalistikens sak att göra den till det. Det är också journalistens sak att välja sin berättelse, att ta ansvar för den. Journalistik är sanningsenliga berättelser om verkligheten - under personligt ansvar. Allt mer av det som idag kallas journalistik är något annat. På förhand uppgjorda berättelser om på förhand konstruerade verkligheter. Flexibla nyhetsmoduler från välregisserade mediahändelser. Riktad information till utvalda mottagare. Vad slags journalistik kan överleva i mediaindustrin? Vilken verklighet kan berättas i informationssamhället? I kursguiden hittar du ett antal journalistiskt präglade böcker. I det här blogginlägget ska du utgå från en av böckerna i listan (eller så många som du har läst!) och skriva en recension där målgruppen är dina kurskamrater. Skriv inte alltför detaljerat om innehållet. Fokusera på hur du tycker att författaren/reportern hanterar den journalistiska formen. Vad kan man säga om det skönlitterära kontra det dokumentära sättet att uttrycka sig på? Hur vill du beteckna de här böckerna? Är det litterär journalistik eller journalistisk litteratur? Vad finns det för fördelar/nackdelar med den här typen av journalistik? Kan man ha samma krav på sanning, källkritik och etik? Är det något särskilt du uppskattar, eller vill ifrågasätta?
Lycka till - ser fram emot att läsa era alster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar